Sleeping satellite

Hej mina älskade lieblings.

Ber om ursäkt för min lathet på bloggen, men just nu är det bakhalt i livet.

Utbrändheten är ännu inte läkt och jag har svårt att producera professionellt och privat. Skulle verkligen behöva någon som drog mig upp för backen som ligger i min väg.

I fredags tog jag det lugnt och drack ett par brandy på hemmaplan. Orkade inte ta mig ut i vimlet utan somnade framför Let´s dance.

Modeveckor och Chanelauktioner har fått stryka på foten för att jag ska bli mitt sanna jag igen.

Pappa och Aida har varit förbi med hämtmat och jag sköter det sociala livet via Facebook.

En av Sveriges största morgontidningar har frågat om jag vill styra upp LAS-listorna inför kommande uppsägningar.

De skickade en Excel-fil med en massa namn och jag ska nu förkorta den med en tredjedel. Tror att det kan bli en lämplig uppgift nu när jag går lite på tomgång. Min urvalsmetod utgår från kön, anställningsår och personliga kontakter.

Män som är födda på 40-, 50- och 60-talet och kvinnor som någon gång har haft ihop det med dessa kan känna sig säkra.

Resten bör nog känna sig oroliga. Särskilt de som har med sig matlåda eller äter i personalrestaurangen. De har varken stil eller klass och är drivankare för konungariket Sverige.

I veckan ska jag ut i arbetslivet igen. Har pratat med min kursare, S-O Littorin, om att anställa ett par praktikanter nu när det ska växlas upp inför valet. Vi kanske ska träffas på Le Rouge för att ta en arbetsrelaterad drink i morgon kväll.

We shall overcome, küß

OK Computer

Förlåt för att jag inte har uppdaterat på länge.

Skälet är att jag har varit utbränd, men börjar nu bli lite bättre.

Det hela började i fredags när jag satt och skrev uppmuntrande mejl till mina partikollegor som tvingats lämna listorna på grund av jantesveriges avundsjuka.

Var inne på mitt andra glas Shiraz när jag mer eller mindre gick i tusen bitar.

Visste inte vad jag skulle göra så det blev en snabb sväng till Hells Kitchen för att komma på bättre tankar. Den medicinen var dock inte den bästa likören utan jag mer eller mindre kollapsade när jag kom hem.

Sov nästan 24 timmar innan jag ringde pappa för att få lite sjukbidrag.

Blir nu en lugn vecka och jag kommer att jobba hemifrån.

Ska dock hålla bloggen uppdaterad vilket blir min främsta mission.

Nu blir det att googla lite kring shiraz och utbrändhet för jag tror att det kan vara några tanniner som är boven i dramat.

Kuß und bis bald

Doctor doctor

I dag gratulerar jag förre moderatledaren Bo Lundgren som har utsetts till hedersdoktor vid Ekonomihögskolan i Lund. Är alltid roligt när äldre män får den uppskattning de förtjänar. För ingen har väl glömt när Bo, då som finansminister, räddade Sverige undan en hotande lågkonjunktur i början av nittiotalet. Däremot har jag mycket svårt att acceptera att Christian W Jansson har fått samma titel. W Jansson är nämligen koncernchef för Kapp-Ahl – ett företag som vill att vi svenskar ska klä oss som undersköterskor vid en lönetorsdag på Karlsson & Co.

Förstår verkligen inte hur lundensarna har tänkt där.

Mötet med skatteplaneringsgruppen gick bra. Vi har beslutat att jag ska investera en del i Röda Korsets verksamhet i Luxemburg. De bedriver en kursgård och då ska jag köpa in mig i ett par fina vinfat som förhoppningsvis kommer att generera en värdeökning.

Det fina i kråksången är att det på papperet ser ut som jag stödjer en välgörenhetsorganisation vilket befriar mig från skatt.

I morgon ska jag försöka hitta något snyggt som jag kan ha på mig i helgen.

Blir alltså en ganska tuff och stressig arbetsdag.

För i helgen är det dags att söka silverryggar igen. Riche har korvveckor och då lär det vara tätt med flockledare på glasberget. Den där Kavring på Restumé lär har satt nytt kolbaszrekord med 10 korvar på 2,30 min.

Küß meine kleine

Greyhound Bus

OS-framgångarna gör mig spirituell och inspirerad.

Om alla moderater hade Kallas motor så skulle vi kunna göra Sverige till ett bättre och lyckligare samhälle för oss som har tagit en roll i etablissemanget.

Alla måste förstå att olikheter måste plockas upp till ytan för att vi med pengar och makt ska kunna öka vårt välbefinnande.

Därför är det av yttersta vikt att det blir hårdare straff för hot mot politiker.

Vi måste kunna verka ifred och utan att mötas av spott och spe av loja följare.

Tror även på återinförande av titlar och där ska vi använda Tyskland som föregångsland.

Annars full fart i dag efter två lediga dagar. Blev en på språng-lunch på Grodan Sergel med AA. Vi diskuterade det så kallade fusket i partiet och var överens om att det inte är något fusk utan kreativt kampanjarbete.

Mötte sedan Wilma på Källhagen och vi tog en brainstorm-promenad till Rosendahls.

Där delade vi på ett glas vatten och pratade om kommande kampanjer.

Skissar på en debattartikel där jag ska beskriva mitt lidande i bidragssverige.

Har blivit traumatiserad av att se människor få betalt av staten för att de inte gör ett vettigt handtag. Blir rent ut sagt äcklad av att se mina skattepengar försvinna i Lindex och Kapp-Ahls-kassaapparater.

Ska i morgon träffa min bokhållare som ska hjälpa mig planera för 2010. Vi ska bland annat titta på en alternativ ägarform som ska göra att jag inte behöver skatta så mycket.

Pappa, som utsetts till min varumärkesagent, ska så klart också vara med på mötet.

Küß küß

You can leave your hat on

Är på väg hemåt efter en härlig retreat på vårt land.

Pappa och Aida har fixat hela helgen medan jag enbart har arbetat med mig själv.

Känns därför inte riktigt utvilad inför veckan utan funderar på att vara ledig måndag och tisdag.

När jag slog upp DN i morse så upptäckte jag dessvärre att några av mina älskade partivänner har anklagats för fusk med medlemsavgifter.

Seaside Schlingmann har givetvis gått ut och fördömt detta, men vi vet alla att detta inte är något uppseendeväckande utan ett bra bevis på att tillgång och efterfrågan fungerat som det ska.

Losers i Tensta har kunnat göra en sig en hacka tack vare drivna män som vill framåt och uppåt i sina liv – inget fel i detta.

Titta hur bra det politiska systemet fungerar i det vackra U S of A där köpta röster är något som är en del av demokratin. Jag hoppas att vi till slut även har detta här i Sverige.

Men jantemänniskorna är ju så jäkla avundsjuka på oss som hittar enkla vägar att ta sig till rikedom och makt.

Har även börjat prova ut hattar inför Hattparaden på Täby galopp.

Denna lilla skönhet från Chanel har jag fått efter min farmor och den kan nog passa när det är dags för hästpolo på Stäket.

Måste dock hitta en dejt i veckan så att jag har något att tala med mina väninnor om.

Küß küß

Stairway to heaven

Arbetsveckan tog äntligen slut och nu är jag på väg till vårat land.

Faktum är att det varit lite för stressigt så jag känner mig något svedd av utbrändhet. Måste bli duktigare på att endast boka in ett evenemang per dag så att jag orkar träffa mina älskade vänner på kvällarna.

I helgen ska vi inreda landet i bästa ”The Hamptons-stil” och far har lovat att köpa med sig lite vitt vin som garanterats har gjorts av fattiga chilenare.

Är en härlig känsla att kunna läppja på droppar som tillkommit tack vare en hård husbonde och ett gäng livegna fattiglappar.

Nästan så att flaskorna borde fattigmarkeras så att vi vet att det är några eländiga och lata jäklar som har slitit ont för att ge oss lite extra fredagsmys.

Har även tagit med mig en SATC-box så att jag matas med sunda värderingar på köpet.

På det privata planet så har Les lämnat sin undersköterska och ska nu ha en flinga med en känd moderatkvinnas dotter. De ska ha träffats via Facebook som allt mer börjar likna ett skitigt swingersparty.

Vet inte hur många av mina vänner som har raserat sina upparbetade och lyckade liv på grund av en ny social teknik och smutsiga ungdomsromanser.

Inte värdigt kvinnor som vill ha stil och klass om ni frågar mig.

Äckligt är bara förnamnet.

Bis montag meine lieblings

Who do you think you are

Hopp och hallå. Kom precis hem efter min tuffa arbetsdag. Mötet med Expressen gick bra och vi kommer allt närmare ett avslut. Hoppas verkligen att de löser alla hinder som just nu ligger mellan mig och kontraktet. Lunchmötet hölls på Lux och deras grönsallad var smått fantastisk. Den innehöll machesallad, gurka och krasse och kostade inte mer än 130 kr.

Myyyycket prisvärt.

Efter det tog jag taxin till Sturebadet och körde trappmaskinen i 47 minuter. Framför mig tränade en snygg bloggare/författare/entreprenör som gjorde att passet gick på ett litet kick.

Han gav mig även en liten blick så den pappan kan jag nog förtrolla.

Därefter var det dags att besöka de härliga kvinnorna på NK:s doftavdelning igen.

Detta blev dock rena nyårsrevyn eftersom någon slags uteliggare hade hittat dit.

Mannen i fråga mumlade något om La Prairie Life Threads Silver, men den vackra försäljaren visade med all önskad tydlighet att hon inte ville sälja dessa dyra droppar till vem som helst.

Dessvärre förstod inte snusmumriken piken utan hängde sig kvar likt en bidragstagare i Försäkringskassans telefonkö.

Till slut gav personalen dock upp och gav den vanliga människan ett paket.

Bra rutet av kvinnan som visade på lite försäljarmakt när hon visade att La Prairie inte hörde hemma i något skitigt badrumsskåp på Norrmalm. Och den vilsna mannen lär inte dyka upp där igen för att dra ned våra vackra varumärken i smutsen.

Vi med stil och klass måste hålla hårdare i våra märken så att inte kreti och pleti springer runt och luktar rikedom och fullkomlighet.

Tack för att ni har plockat upp facklan NK!

Nu ska jag ta en drink på Riche.

Küß meine lieblings