I want a hippopotamus for Christmas

En dag när vindarna bär, en dag står du och jag här.

En dag när drömmen når fram, när vägarna möts förstår vi varann.

Mina mädels säger alltid att jag är så poetisk, men nu går jag i en annan värld.

Jag återigen incomplete och det känns tomt och fattigt. Ludde fick korn på något bättre och lämnade mig likt en snuttefilt på perrongen.

Känner just nu bara för att gräva ned mig i arbete och det ska jag försöka förverkliga i morgon.

Har med stor förnöjsamhet läst om de arbetslösa svenskarna i kvällstidningarna. Förstår dock inte problematiken, är det inte bara att flytta dit jobben finns?

Själv flyttade jag från Fleminggatan till Brahegatan när jag fick mitt första jobb på Seveneleven vid Grev Turegatan. Det var inte så svårt. Kan inte alla dessa fattiga svikare flytta till Wolfsburg och göra rätt för sig. Tror att Fredrik också tycker så innerst inne, men han måste ju upprätthålla en medkännande fasad så att valet kan vinnas även nästa år.

Har i dag helt klätt mig i Jimmy Choo – men inte sådant där skräp som säljs på H&M. Vill ju inte möta en fjortis från Gribbylund som har på sig samma kläder som jag.

Känner att jag fick kraft i kroppen igen tack vare bloggandet.

I morgon ska jag ta Manhattan!